Ja är tom
Vill inget
Förut planerade ja saker med glädje, nu orkar ja inte ens planera dagen utan att känna att ja vill gräva ner mig.
Förhoppningsvis kommer hjälpen nu men de är ändå en bra stund tills allt faller på plats.
I söndags fick ja den värsta upplevelsen någonsin.
Detta gjorde att vi nu skriker efter hjälp!
Ingen å ja menar de ingen förstår hur de är om man inte har samma sak. Att vakna av att någon står å skriker på en eller är arg för man ska säga en sak, att någon vaknar arg... Ja vet att inget är hennes fel å ja VET att hon inte har de lätt de säger ja absolut inget om, ja om någon vet att hon har de otroligt tufft i sitt liv..
Men ja som mamma som ska orka, orkar inte mer!
Att hela tiden bli utskälld efter noter!
När hon somnar , somnar ja oftas fullt påklädd för ja är så trött,
Att leva med minst 2 st som har denna sjukdom å inga redskap just nu tär på en
Men ja försöker se framåt men är oxå medveten om att de aldrig kommer bli 100% "normalt" men de kanske kan bli så normalt som vi kan ha de..
