I januari fick jag ett samtal om att min älskade mormor gått bort, själv hemma med 2 små var det bara att bita ihop och göra det man skulle =(
I februari begraver vi henne.
I mars ringer min morbror och säger att jag ska sätta mig ner, Får då veta att min kusin Erik som är 21 år har krokat med en lastbil och har förts till Uppsala och ingen vet om han lever!
Även denna gång ensam hemma =(
Telefonen går varm mellan alla släktingar tills vi får ett svar.
Kritiskt men stabilt.
Jag har svårt att tro att det ska gå bra, men Erik är en kämpare så han tar sig igenom det och läkarna är förvånade att det går så snabbt...
Jag och Erik har alltid varit hos Mormor tillsammans, vi har växt upp där ihop och varit mer som syskon, Mormor har varit våran extra mamma, så när allt detta hände samtidigt så var man inte stor å stark precis!
Vi kommer alltid att finnas vid varandras sida vare sig vi bor långt ifrån varandra och aldrig hinner prata så finns vi där <3
I går var det 1 år sedan detta samtal och vi är så glada över att du lever ERIK <3

Kortet är från i sommars när Erik och morbror Bengt kom och hälsade på i Sågmyra
ca 4 månader efter Olyckan.
Jag hade pratat med min moster innan dom kom och hon sa att det var inget på erik som såg annorlunda ut, så jag gick ut för att möta honom och får lov att vända, jag blir så ledsen när jag ser honom och inser att vi ska vara glada att han lever.
Erik såg inte ut som han gjorde den dagen på begravningen, men han lyste av livsglädje och det är det viktigaste, efter att choken lagt sig så var det ok igen =)
Jag fick fick å fick tvingade att få tvätta håret på honom mm =)
Erik som än idag inte har fått tillbaka sig rörlighet i armen till 100 % kämpar på =)
Han förlorade även ett ben som Tyra än idag kan fråga frågor om..
Vi hade ialf en bra dag tillsammans och jag hoppas den kommer snart igen.
Erik jag älskar dig och kommer alltid att göra det <3
ca 4 månader efter Olyckan.
Jag hade pratat med min moster innan dom kom och hon sa att det var inget på erik som såg annorlunda ut, så jag gick ut för att möta honom och får lov att vända, jag blir så ledsen när jag ser honom och inser att vi ska vara glada att han lever.
Erik såg inte ut som han gjorde den dagen på begravningen, men han lyste av livsglädje och det är det viktigaste, efter att choken lagt sig så var det ok igen =)
Jag fick fick å fick tvingade att få tvätta håret på honom mm =)
Erik som än idag inte har fått tillbaka sig rörlighet i armen till 100 % kämpar på =)
Han förlorade även ett ben som Tyra än idag kan fråga frågor om..
Vi hade ialf en bra dag tillsammans och jag hoppas den kommer snart igen.
Erik jag älskar dig och kommer alltid att göra det <3
Ghaa..vilken berättelse med livsgnistan o hoppets signatur DET GILLAS ! kram
SvaraRadera/Moooona :)
Väldigt fint skrivit om ERIK, JAG blev tårögd när jag läste detta Det samtalet glömmer jag inte.Hällsningar din morbror BENGT
SvaraRadera